Tar så mycket tid....

Ju äldre Mille blir desto mer kräver han. Inte så konstigt eftersom de brukar vara så. Men han slår både Zeb och Måns med hästlängder. Han vill inte vara still och han vill absolut inte sova. Bär jag honom så vill han ner, är han nere så vill han upp. Sitter han i knät så vill han ner i soffan, är han i soffan vill han upp i knät! Och så håller vi på hela dagarna. 

Tutten vill han inte heller ha längre. Hade varit skönt att haft den som mysfaktor på kvällen men icke!  Kommer den fram och framför allt stoppas i munnen blir det ett utbrott. Och den hade varit bra och haft för att få honom att somna om på morgonen då han ibland (ofta) vaknar vid 5-5.30 snåret. Idag vaknade han 4.20 men då vägrade jag gå upp! Så efter mycket snurrande, peta i näsan och dra i mitt hår så somnade han om till kl 6! 

Ja och sova på dagarna är ju megatråkigt!!!! Zeb och Måns har alltid haft ett längre pass som de sovit när de var små. Mille kör små pass 15-30 minuters pass om jag inte går ut och går med vagnen, då sover han så länge vagnen rullar... 

Jag menar inte att han ska sova hela dagen. Men de hade varit skönt om han sovit 1-1,5 h så man hunnit lite på dagen.  Just nu får man välja ska jag duscha eller äta frukost ifred. Ska jag ta upp tvätten eller plocka ur diskmaskinen. 

Jag älskar denna lilla huligan oändligt mycket misstro mig inte. Men kan verkligen säga att vi INTE  kommer skaffa fler barn. 

Vågar inte ens fundera på hur hyperaktiv nästa unge skulle bli. 

14 feb hela sex månader

På allahjärtansdag så var Mille redan sex hela månader. Var tar tiden vägen!? 

Det märks att han blir större och större. Mer och mer vilja kommer fram. Det ska hända saker hela tiden. Sova är underskattat då kan man ju missa något skoj. Får väl vara glad över att han sover bra på natten iallafall. 

Ska bli roligt och se vad den lilla ungen kommer lära sig härnäst <3

I mina ögon döende

Jag sa för nån vecka sedan att de "lönat" sig att vara försiktiga med besök och har sagt nej till att träffa såna som är lite snoriga/hostiga. 

För två veckor sedan fick Måns kräksjuka. Och då anade man att hela familjen skulle få det. Men vi städade och tvättade hysteriskt! Ingen annan blev sjuk. 

Zeb kom hem efter skolan några dagar efter och var lite snorig. 

Sen började helvetet. Mille och jag blev förkylda samtidigt. Han är fortfarande jätte täppt i näsan och hosta. 

Jag har haft förkylning och hosta. Efter de kom feber som pendlat mellan 38-39,2 grader. Fick ont i vänstersidan, från örat ner till nedersta revbenet. De kändes som någon gjorde tusen nålar så fort man rörde sig eller tog ett djupare andetag. Ligga på vänstersidan var inte heller ett alternativ. Ja för att toppa detta fick jag såklart kräksjuka/influensa låg och spydde i 15 timmar! 

Igår fick jag nog av att knappt kunna röra mig eller andas. Ringde vårdcentralen och de ville ha in mig. 

Drop in på Wätterhälsan såååå tråkigt att sitta och vänta men värt 1,5 timma därinne. Fick träffa en super trevlig läkare.  Jag sa allt och att jag mådde PISS! 

Först trodde han att en del av min lunga hade lossnat och att jag behövde en röntgen. Men innan jag skulle få åka till Ryhov skulle jag ta ett blodprov. 

De gick inte många min efter jag blivit stucken så vinkade läkaren in mig på sitt rum igen. De syntes på han att han visste något! "Du mår dåligt sa du? Med all rätt du har ett CRP över 200"

Han ställde in röntgen och sa att han var helt säker på att jag hade lunginflammation. 

En tripp till Apoteket och sen hem till sängen där jag mestadels har tillbringat min tid. 

Längtar till denna jävla skit är över!