När man ofta får frågan av allt och alla "rör han sig?" "Känner du honom?" så får man hjärnspöken. Både ja och Emil är vana vid att våran lilla pojk gör kick övningar i mage och hela magen stormar så i lördags så var de lugnt. Paniken kom och jag puttade och han puttade tillbaka ibland, men det var inte alls samma galna flipp han brukar ha. Var påväg att ringa förlossningen för att rådfråga, men dum som man är vill man inte störa. Vi väntade till kvällen och han gjorde några egna rörelser. Vi bestämde oss för att vänta till söndag för att se om han var lika slö. Men på söndagen var han aktiv överaktiv!
Måndagen kom och vi åkte till Ryhov. Fick träffa en jättebra kvinna som gjorde ultraljudet. Hon lyssnade och tog in allt vi sa och hon förstod min (våran) oro.
Våran lilla pojk hade ökat bra i vikt och mådde väldigt bra i magen. Han hade tillochmed lagt på sig mer, 9% var den minskade tillväxten förra gången och nu 8,4%.
Och eftersom jag varit orolig på lördagen att han inte varit så aktiv kollade de även hjärtat och fosterrörelser. Vi fick sitta i ett rum i 15 min uppkopplad till en maskin innan vi fick ett godkännande. Skönt att få det svart på vitt att allt är bra.
På kvällen firade vi med att gå ut och äta med Johan och Malin. Äckel mätta alla fyra så somnade man gott på kvällen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar